Friday, July 2, 2010

Mina 100 absoluta favoritskivor - plats 70-61

Here we go. Plats 70 till 61.

70. Månegarm - Vargstenen (2007)

Norrtäljes Månegarm lirar någon typ av vikingmetal. Det är catchy och aggressivt på samma gång. Snygga fioler sveper över melodiska riff och det enda riktiga smolket i glädjebägaren är vokalistens Erik's röst som jag gillar lite då och då. Vissa dagar blir man riktigt trött så fort karln öppnar käften, men ibland sitter den som en...käftsmäll.
Månegarm har alltid varit ett ojämnt band som släppt mången ojämna skivor och anledningen till att just "Vargstenen" är med på denna lista är att den otvivelaktigt är deras mest jämna, eller rättare sagt - minst ojämna. Te.x. är den längsta låten på skivan ("Visioner På Isen") så värdelös att jag varken vet ut eller in.

Plus: Överlag starka låtar
Minus: Sången är värdelös ibland. En del utfyllnad.
Smash-hits: "En Fallen Fader", "Genom Världar Nio", "I Underjorden" och "Vedergällningens Tid".

Spotify: Månegarm – Vargstenen
MySpace: http://myspace.com/manegarm
Officiell hemsida: http://www.manegarm.com/

69. Moonspell - Sin/Pecado (1998)

Så var det gothmetal på tallriken. Moonspell's tredje fullängdare skiljer sig från de tidigare mästerverken på det sättet att vokalisten Fernando mer eller mindre har slutat skrika överhuvudtaget och fokuserar mest på sin mörka stämma, som både hjälper och stjälper "Sin/Pecado". Musiken har också förlorat en hel del aggressivitet sedan tidigare, men deras här "nya" väg in mot softare gothmetal med mindre mörker fungerar ändå relativt bra på egen hand.
Här samsas svävande och atmosfäriska låtar med mer poppiga tongångar och även om jag avskydde skivan när den först släpptes har den sakta vuxit med åren. En ganska förbisedd skiva av portugiserna som växer om man ger den en chans.

Plus: Starka låtar. Skönt gung.
Minus: Blir lite småtråkig om man lyssnar på skivan rakt igenom.
Smash-hits: "handmadeGod", "V.C. (gloria domini)", "Dekadance", "Let The Children Cum To Me..." och "The Hanged Man".

Spotify: Moonspell – Sin / Pecado
MySpace: http://www.myspace.com/moonspell
Officiell hemsida: http://www.moonspell.com/

68. Räserbajs - Noppriga Tights Och Moonboots (1995)

Första svenska trallpunken (men inte sista) på min lista står Alingsås-bandet med det fantastiska namnet Räserbajs för. Bandet hann bara släppa en fullängdare under sin tid och de var utan tvivel inspirerade av band som Dia Psalma, DLK och Radioaktiva Räker.
För det mesta är det rak och enkel trallpunk som jag finner så svår att motstå. Emellanåt flippar de dock ut lite för mycket - låtarna "B. Sjärt, C. Tilt O Gissa Den Tredje" samt "O-låten" är bra exempel på detta. Överlag är det mycket underfundig humor och faktiskt ganska välskrivna texter på "Noppriga Tights Och Moonboots". Vem kan te.x. glömma monsterhiten "Fina Flickor"?

Plus: Charmig dialektal sång med underfundig lyrik, samt välspelad trallpunk.
Minus: Väldigt ojämn överlag.
Smash-hits: "Alinge Texas", "Jag, Legend", "I Magen På Anette", "Spriten Räddade Mig Från Sporten" och "Fina Flickor".

Spotify: Nope.
MySpace: http://www.myspace.com/raserbajs
Fansida: http://biphome.spray.se/phl/bajs.htm

67. My Dying Bride - Songs Of Darkness, Words Of Light (2004)

Egentligen finns det inte så värst mycket att säga om My Dying Bride's åttonde fullängdare om man har hört dem tidigare. Det är välspelad, deppig doom som åter står på agendan. Jag rankar denna snäppet högre än "The Dreadful Hours" som vi återfann på plats 73, mest för att jag känner att låtarna överlag är starkare.
Jo just det, om du genom att läsa titeln fått för dig att texterna är ljusa är det helt fel. Här är de första raderna på skivan:
"Loathsome I've become.
A creature so undone.
Wretched and broken.
I cannot find my faith.
Any God will do."
Inte direkt positivt eller hur?

Plus: En hel del starka låtar.
Minus: Inte direkt. Det skulle vara sista låten "A Doomed Lover" som inte riktigt når upp till samma standard som övriga spår.
Smash-hits: "The Wreckage Of My Flesh", "Catherine Blake", "The Prize Of Beauty" och "The Blue Lotus".

Spotify: My Dying Bride – Songs Of Darkness,Words Of Light
MySpace: http://www.myspace.com/mdbride
Officiell hemsida: http://www.mydyingbride.org/

66(6). Vintersorg - The Focusing Blur (2004)

På plats nr. 66 hamnade till slut mitt absoluta favoritbands femte fullängdare. Det trodde ni inte eller hur? Jag ska inte sticka under stol med att skivan fortfarande är jävligt bra, men grejen med Vintersorg är att de är och förblir bäst när lyriken är på svenska. Detta är naturligtvis inte de enda klagomål jag har, ty musiken har förändrats väldigt mycket jämfört med bandets tidiga utgåvor. Man hör tydligt frontmannen Andreas "Vintersorg" Hedlund's fascination för gammal progg som Uriah Heep, Rush och dylikt. Lägg till det extremt pretentiösa och komplexa texter om vetenskap och filosofi skrivna på akademisk engelska och ni börjar fatta.
Jag gillar inte heller utvecklingen på Andreas' röst, även om den fortfarande håller. På "The Focusing Blur" återfinns trots allt en hel del starka låtar, även om helheten brister rätt bra på sina håll.

Plus: En del starka låtar...
Minus: ...men också en hel del utfyllnad.
Smash-hits: "The Thesises' Seasons", "Matrix Odyssey", "Star Puzzled", "Blindsight Complexity" och "Curtains".

Spotify: Vintersorg – The Focusing Blur
MySpace: http://www.myspace.com/vintersorganic
Officiell hemsida: Nope. Men testa forumet, där jag hänger rätt mycket.

65. Dia Psalma - Efter Allt (1996)

Mera trallpunk då. Eller epitetet trallpunk är nog lite fel när det gäller Dia Psalma's (jag behöver väl inte göra en mer ingående beskrivning av bandet?) andra fullängdare. Det tralliga, men framförallt folk-influenserna från föregående släpp har fått ge plats för ett lite mer hårdrockigt sound. Det spelar inte så stor roll då bandet 1996 fortfarande visste hur man skrev smittande låtar.
Det jag ogillar mest med plattan är den då nye gitarristen Pontus inträde i bandet. Dia Psalma visade på tidigare verk att de klarar sig minst lika bra med bara en gitarr i bandet. Det känns som att Pontus mest försöker stila och visa sig duktig med sitt instrument.

Plus: En hel del starka låtar...
Minus: ...men några utfyllnader här också + en fet gitarrist.
Smash-hits: "Luft", "Vi Svartnar", "Bara Ord", "Del 1", "Hundra Kilo Kärlek" och "Del 2".

Spotify: Nope.
MySpace: http://www.myspace.com/diapsalmaofficial
Officiell hemsida: http://www.diapsalma.net/

64. Tiamat - Skeleton Skeletron (1999)

Tiamat har, alltsedan de bytte ut death metal mot doom, doom mot electronica och slutligen electronica mot goth, varit ett extremt mångfacetterat band med extremt töntiga klichéer när det gäller texterna. Bara omslaget, titeln och killarnas smikning gör att man hör starka varningssignaler.
Ändå är "Skeleton Skeletron" otroligt smittande och välskriven gothmetal. Visst, vokalisten Johan Edlund's ganska bristfälliga sång, komplett med swengelsk skolengelska må tvinga många till att sträcka sig efter stoppknappen. När man väl har vant sig, eller ännu bättre, vuxit upp med hans röst, upptäcker man vilken pärla "Skeleton Skeletron" är. Dock innehåller plattan en värdelös cover på Rolling Stones' gamla dänga "Sympathy For The Devil".

Plus: Många starka låtar.
Minus: Töntiga texter. Monoton sång.
Smash-hits: "Church Of Tiamat", "To Have And Have Not", "For Her Pleasure", "Best Friend Money Can Buy" och "As Long As You Are Mine".

Spotify: Tiamat – Skeleton Skeletron
MySpace: http://www.myspace.com/tiamat
Officiell hemsida: http://www.churchoftiamat.com/

63. Falkenbach - Ok Nefna Tysvar Ty (2003)

Episkt är bara förnamnet när det gäller Falkenbach's tredje fullängdare "Ok Nefna Tysvar Ty" som betyder något i stil med "And Name Twice Týr". Det är hednisk viking metal med ytterst små utsvävningar mot black metal. Det är välspelat, välproducerat och välsjunget. Ändå känns det som att något saknas varje gång jag lyssnar på skivan, trots de starka låtarna. Men vad? Det vete fan.

Plus: Mången starka låtar.
Minus: Något, men jag vet inte vad...
Smash-hits: "Vanadis", "...As Long As Winds Will Blow", "Donar's Oak", "...The Ardent Awaited Land" och "Homeward Shore".

Spotify: Falkenbach – Ok Nefna Tysvar Ty
MySpace: http://www.myspace.com/falkenbachband
Officiell hemsida: http://www.falkenbach.de/

62. Arckanum - ÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞ (2009)

"ÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞ" - vad fan är det för jävla skivtitel egentligen? Enmansbandet Arckanum består av en kille som heter Johan Lahger, men som kallar sig för Shamaatae. Där ser man. Han kallar själv Arckanum's musik för anti-kosmisk black metal och skrev tidigare uteslutande lyrik på gammalsvenska, men på denna och förra plattan "Antikosmos" är det gammalisländska som gäller. Det är med andra ord väldigt pretentiöst och genomtänkt (kolla bara in de låtar jag rekommenderar...) och jag kan inte göra annat än falla ned på knä och dyrka.
Det som skiljer Arckanum från många andra black metal band är dels att musiken är så otroligt catchy och tar mer influenser från gammal heavy metal än exempelvis Marduk's hastighetstävlingar. Dels är det ett faktum att Shamaatae lätt stoltserar med black metal-världens absolut bästa och vassaste stämma, enbart slagen av Mortuus, från just Marduk.

Plus: Mäktig. Catchy. Så jävla bra helt enkelt.
Minus: Lite smått ojämn.
Smash-hits: "Þórhati", "Þann Svartís", "Þursvitnir", "Þjóbaugvittr" och "Þjazagaldr".

Spotify: Arckanum – ÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞ
MySpace: http://www.myspace.com/officialarckanummyspace
Officiell hemsida: http://www.arckanum.se/

61. The Coffinshakers - The Coffinshakers (2007)

Jag trodde aldrig att jag någonsin skulle kunna uppskatta något så, i mina ögon, banalt såsom rockabilly. Men tji fick jag då jag upptäckte skräck-rockabilly bandet från Stockholm; The Coffinshakers. Det de först vann mig över på var lyriken, som är så mycket skräckfilm och metal att det nästan blir löjligt. När den väl hade satt sig var det för sent, de starka låtarna hade också de satt sig.
Det största problemet denna skivan har är dock att det blir lite för mycket av det goda efter ett tag. Jag har hört att många har problem med The Coffinshakers då låtarna efter ett tag dränks i varandra och det blir lite för mycket upprepningar. Dessutom tycker jag att produktionen är alldeles för polerad för den här typen av musik.

Plus: Underbar lyrik. Bra låtar. Cool operasång emellanåt.
Minus: En del låtar drunknar i varandra.
Smash-hits: "Phantoms Of The Night", "Last Night Down By The Grave", "Necromancy", "Walpurgis Night" och "From Here To Hell".

Spotify: Icke.
MySpace: http://www.myspace.com/coffinshakers
Officiell hemsida: http://www.coffinshakers.com/

No comments: