Monday, July 5, 2010

Mina 100 absoluta favoritskivor - plats 50-41

Nu har vi kommit halvvägs. Jag sitter för tillfället och funderar på hur representativ denna lista är för min musiksmak egentligen. Förmodligen får jag lägga upp en lista med skivor som inte kom med på denna listan. Hehe, kanske borde gjort en topp-150 eller 200-lista istället? Skitsamma...

50. Tiamat - Wildhoney (1994)

Den här skivan är lite smått legendarisk i min bok, då den tillsammans med Moonspell's "Wolfheart" och Therion's "Theli" starkt bidrog till att jag lyssnar på den musik jag gör idag.
Men det var då och idag är en annan dag. Tyvärr är det lätt så att nostalgin tar över och på listor jag har gjort förr om åren (ja, det är en sjukdom jag har) så har "Wildhoney" fått en betydligt högre placering. Men en skiva där nästan varannan låt är instrumental är ingen helgjuten skiva, oavsett hur bra de "riktiga" låtarna är. Inte heller de har samma slagkraft på mig när jag närmar mig 30 med stormsteg, som när jag var 16-17 år gammal.

Plus: Underbar atmosfär.
Minus: Nästan varannan låtjävel är instrumental
Smash-hits: "Whatever That Hurts", "The Ar", "Gaia" och "The Visionaire".

Spotify: Tiamat – Wildhoney
MySpace: http://www.myspace.com/tiamat
Officiell hemsida: http://www.churchoftiamat.com/

49. Rage Against The Machine - Rage Against The Machine (1992)

Jag kommer aldrig att glömma första gången jag hörde detta lilla mästerverk. Det var vintern 1992 på Hejans Fritidsgård i Korpadalen och jag knockades totalt av bandets kompromisslösa mix av metal, hip-hop och hardcore.
Precis som Biohazard (plats 78 och 99) är Rage Against The Machine ett band som enbart hade kunnat bildas och fungera så bra som det gjorde under nittiotalet. Alla andra årtionden känns helt otänkbara. Jag antar att de flesta som läser denna lista har ett eget förhållande till plattan och att de flesta känner till hitsen på plattan.
Anledningen till skivans någorlunda låga placering är att jag så gott som aldrig lyssnar på denna typen av musik idag. Att utesluta den från listan hade dock varit ett helgerån utan dess like.
"Why stand on a silent platform? Fight the war. Fuck the norm!"

Plus: Låtarna. Låtarna!
Minus: 90-talet känns ganska fjärran idag.
Smash-hits: "Bombtrack", "Killing In The Name", "Bullet In Your Head", "Know Your Enemy" och "Township Rebellion".

Spotify: Rage Against The Machine – Rage Against The Machine
MySpace: http://www.myspace.com/ratm
Officiell hemsida: http://www.ratm.com/

48. Therion - Theli (1996)

Precis som (för min del) nostalgikavalkaden "Wildhoney" med Tiamat, hamnade Therion's "Theli" slutligen ganska långt ner i min lista. Anledningen är förstås att den inte alls håller lika bra idag som den gjorde sommaren 1996.
Introspåret "Preludium" ger mig fortfarande rysningar längs ryggraden, men det beror nog mer på nostalgi än musikaliskt hantverk som håller. Efterföljande trojkan "To Mega Therion" och "Cults Of The Shadow" är monumentala klassiker inom den symfoniska metallen, men precis som i fallet med "Wildhoney", är det alldeles för många instrumentala stycken på "Theli" för att den ska förtjäna en högre placering.

Plus: Klassiska låtar utan dess like.
Minus: Instrumentalhelveten.
Smash-hits: "To Mega Therion", "Cults Of The Shadow", "In The Desert Of Set" och "Invocation Of Naamah".

Spotify: Therion – Theli
MySpace: http://www.myspace.com/therion
Officiell hemsida: http://www.megatherion.com/

47. Vintersorg - Solens Rötter (2007)

Inför Vintersorg's sjätte och senaste fullängdare gick ryktena fram och tillbaka; "det är en återgång till folkmetallen", "nej, det är det inte alls", "är du dum i huvudet?" och liknande meningar kastades omkring. När "Solens Rötter" så äntligen släpptes i April visade det sig vara ytterst lite folkinfluenser blandat med den progressivitet som bandet initierat på "Visions From The Spiral Generator" (plats 52) och "The Focusing Blur" (plats 66). Men det var, och är fortfarande, något speciellt med "Solens Rötter" - den kommer givetvis inte i närheten av de tidiga plattorna, men den känns mer fokuserad och genomarbetad än de nyss nämnda skivorna.
Herr Hedlund har åter tagit sig tid att skriva gitarr- och keyboardslingor som sätter sig likt en cancersvulst på hjärnbalken. När de väl sitter är det således svårt att få bort dem. Att dessutom lyriken enbart är på svenska igen är även det en fröjd för örat.

Plus: Smittande melodier. Lyrik på svenska.
Minus: Långt ifrån fornstora dagar.
Smash-hits: "Perfektionisten", "Spirar Och Gror", "Naturens Mystär", "Att Bygga En Ruin" och "Från Materia Till Ande".

Spotify: Vintersorg – Solens Rötter
MySpace: http://www.myspace.com/vintersorganic
Officiell hemsida: Nope. Men testa forumet, där jag hänger rätt mycket.


46. Grimm - Heksenkringen (2007)

Holländska folkmetalbandet Grimm, som även snodde åt sig plats 91, släppte 2007 sin andra fullängdare och det är en raket rakt upp i skyn jämfört med deras debut "Dark Medieval Folklore".
Extremt smittande folk-melodier möter spontana black metal-utbrott i en wünderschön symbios. Både produktion och framförallt sånginsatsen är betydligt starkare jämfört med debuten. Plattan är tydligen någon slags temaskiva om häxbränning, men då jag inte begriper ett ord holländska (jo, ordet "heksebischop" har jag fattat :P) kan vi lämna lyriken därhän. Svinbra är det iaf.

Plus: Väldigt jämn överlag.
Minus: Bortsett från en del trista keyboards, är det inte mycket som faller.
Smash-hits: "Verbranding Van Een Heks", "Zwarte Magie", "Heksenkringen", "Van Drakenbloed Fel" och "Toverwaas Der Kwijning".

Spotify: Nope.
MySpace: http://www.myspace.com/heksenkringen
Officiell hemsida: Icke.

45. Big Fish - Andar I Halsen (1996)

På sin tredje och sista fullängdare hade Big Fish övergett mycket av den tidigare medeltid- och folkinspirerade trallpunken till betydligt hårdrockigare tongångar. Sålunda är "Andar I Halsen" inte lika spännande ur en rent experimenterande synvinkel, även om de fortfarande begagnar sig av allehanda bisarra "instrument" såsom skalmeja, skrot och borrmaskin.
Det finns en hel del finfina låtar på plattan, även om vissa blir lite långtråkiga med sina ganska standardiserade hårdrocksriff. Ett band som var roligare när de vävde samman sin experimentlusta med trallig folk-punk.

Plus: Bra produktion för att vara en skiva släppt av BirdNest. Bra låtar.
Minus: Big Fish tyckte att de hade tuffa riff som egentligen bara var mesiga.
Smash-hits: "Blues För Paranoia", "Andar I Halsen", "Ge Mig Luft", "Nacke" och "Allt Har Jag Sett".

Spotify: Nej.
MySpace: Nope.
Officiell hemsida: Icke.

44. Amorphis - Tales From The Thousand Lakes (1994)

"Tales From The Thousand Lakes" är för mig en extremt nostalgisk platta, men till skillnad från plats 50 och 48 håller den betydligt bättre idag.
Musiken är någon slags blandning av folkanstruken death metal med doom- och heavy- inslag som fullkomligt osar finskt vemod och svärta. Det är överlag starka låtar och precis som på "Elegy" (plats 84) vrålar Tomi Koivusaari så att det svartnar för ögonen.

Plus: Underbar atmosfär. Starka låtar.
Minus: Det haltar något mot slutet.
Smash-hits: "Into Hiding", "The Castaway", "First Doom", "Black Winter Day" och "Drowned Maid".

Spotify: Nej, suck...
MySpace: http://www.myspace.com/amorphis
Officiell hemsida: http://www.amorphis.net/

43. Candlemass - Nightfall (1987)

Stockholmska Candlemass spelar traditionell doom, helt utan vrål och skrik med en lyrik ytterst präglad utav religion och den eviga kampen mellan gott och ont. 1987 hade precis skaffat sig en ny vokalist i form av Messiah Marcolin och den fete munken gjorde ingen besviken med sin magnifika sånginsats. Dessutom skrev Candlemass' primus motor Leif Edling en knippe med utmärkta domedagsstycken som idag är i det närmaste legendariska.

Plus: Riktigt starka låtar...
Minus: ...men det finns tre stycken trista instrumentala spår.
Smash-hits: "The Well Of Souls", "At The Gallow's End", "Samarithan" och "Dark Are The Veils Of Death".

Spotify: Candlemass – Nightfall
MySpace: http://www.myspace.com/candlemass
Officiell hemsida: http://www.candlemass.se/

42. Anathema - The Silent Engima (1995)

Fjärran från dagens Radiohead-doftande atmosfäriska rock är doom metal-monumentet "The Silent Engima" som markerade starten för Vincent Cavanagh som vokalist för brittiska Anathema. Det är tungt, långsamt, malande, stämningsfullt som satan och en total avsaknad av glädje och hopp. Från inledande krossarkolossen "Restless Oblivion" till den något mer fartfyllda avslutaren "A Dying Wish" är det ett naturligt soundtrack till jordens undergång.

Plus: Överjävlig atmosfär på några riktigt bra låtar.
Minus: Det finns en riktigt trist goth-låt - "...Alone". Dessutom håller inte Vincent's röst hela vägen.
Smash-hits: "Restless Oblivion", "Shroud Of Frost", "Sunset Of Age", "The Silent Enigma" och "A Dying Wish".

Spotify: Anathema – The Silent Enigma
MySpace: http://www.myspace.com/weareanathema
Officiell hemsida: http://www.anathema.ws/

41. Tiamat - Judas Christ (2002)

Som alltid med Tiamat kan man inte låta bli att skämmas lite i smyg när man lyssnar på dem. Texter, omslag och skivtitel är så fjantigt att man blir mörkrädd, men vad spelar det förr roll när Johan Edlund & co. har svetsat ihop ett riktigt stabilt hantverk i form av "Judas Christ".
Det är gothmetal med en humoristisk, men svart underton och det är ingen hemlighet att bandet 2002 satsade på ett mer mainstream-betonat sound. I vanliga fall möter jag dylikt med en enorm skepsis, men när det gäller Tiamat är det bara att kapitulera inför deras mästerverk. Att skivan med kanske sämst lyrik i världshistorien skulle hamna på plats 41 var väldigt, väldigt otippat när jag sammanställde denna lista. Jag bara måste få visa upp ett exempel:
"A loudpipe duck and a pink rubber Minni Mouse
A delirium trademark in a cardhouse
Wish I had your talent for feeling sorry for myself
Wish you dared to jump off that shelf"

Plus: Catchy låtar.
Minus: Eh, texterna kanske...
Smash-hits: "The Return Of The Son Of Nothing", "Vote For Love", "The Truth's For Sale", "Angel Holograms" och "I Am In Love With Myself".

Spotify: Tiamat – Judas Christ
MySpace: http://www.myspace.com/tiamat
Officiell hemsida: http://www.churchoftiamat.com/

No comments: