Monday, July 5, 2010

Mina 100 absoluta favoritskivor - plats 30-21

Sådärja. Då var plats 30-21 uppe!

30. Guns N' Roses - Use Your Illusion I (1991)

Folk lär vilja slå mig på käften då jag har Guns N' Roses betydligt mer bespottade uppföljare "Use Your Illusion I" till världens mest säljande debut "Appetite For Destruction" högre på listan. Anledningen är egentligen den att jag tycker att denna har en längre hållbarhetstid än den ikoniska debuten. Dessutom ska jag inte sticka under stol med att jag föredrar mer högtravande och pretentiös musik framför simpel rock n' roll, vilket denna skiva har betydligt mer av.
Men visst, jag erkänner att låtmaterialet ÄR bättre och betydligt mer klassiskt på "Appetite For Destruction". Men det här är min lista och jag tar hellre fram denna då jag vill lyssna på mina barndomsidoler Guns N' Roses.
Jag måste dessutom få tillägga ett faktum som är totalt bisarrt. Enligt Wikipedia är "Don't Damn Me" (i mitt tycke den bästa låten) den enda låt från plattan som aldrig någonsin spelats live! Helt sinnessjukt!

Plus: Många sköna låtar som BORDE blivit klassiker.
Minus: Helheten är sannerligen inte perfekt. "Live And Let Die" kunde ha skippats rakt av.
Smash-hits: "Right Next Door To Hell", "Perfect Crime", "Back Off Bitch", "November Rain", "Don't Damn Me" och "Coma".

Spotify: Guns N' Roses – Use Your Illusion I
MySpace: http://www.myspace.com/gunsnroses
Officiell hemsida: http://www.gunsnroses.com/

29. Therion - Lepaca Kliffoth (1995)

Svenska Therion fick sitt stora genombrott med "Theli" som var en av föregångarna som blandade opera och symfoniorkester med metal. Resultatet fick mig att knäböja 1996, men jag gör det dock inte längre.
Backar man ett år så hittar man skivan som borde blivit bandets genombrott. Låtmaterialet är betydligt jämntjockare och enligt mig är detta Therion's finaste stund någonsin. Det är svårt att beskriva musiken, annat än att den är väldigt mörk. Här finns inslag av goth- doom- death- och heavy metal, samt lite små symfoniska partier. Det är keyboards överallt, men de låter aldrig mesiga på något sätt. Huvudmannen Christoffer grymtade dessuotm betydligt mer på "Lepaca Kliffoth" än på senare plattor. Det ger en betydligt bättre dynamik overall.

Plus: Jämntjock platta.
Minus: Det kan bli lite för mycket midtempo generellt.
Smash-hits: "The Wings Of The Hydra", "Melez", "The Beauty In Black", "Black", "Sorrows Of The Moon" och "Evocation Of Vovin".

Spotify: Therion – Lepaca Kliffoth
MySpace: http://www.myspace.com/therion
Officiell hemsida: http://www.megatherion.com/

28. Candlemass - Death Magic Doom (2009)

Få var det väl som trodde att Candlemass skulle ha något att komma med idag. Bandet släppte sin legendariska debut redan 1986 och har sedan dess inte kommit i närheten av den plattan. Hela tjugotre år senare kommer då "Death Magic Doom" som en blixt från klar himmel och nuddar faktiskt vid den. Ty nu har bandet har aldrig tidigare låtit mer fokuserat och inspirerat.
Huvudmannen Leif Edling har lyckats skriva 8 stycken låtar, som all förvisso har grunden i klassisk doom metal, men tempot och dynamiken är mer varierad än på länge. Mästerliga öppningen "If I Ever Die" brakar igång med ett tempo som Candlemass inte haft sen klassiska "Dark Reflections", efterföljande "Hammer Of Doom" är precis som titeln antyder - klassisk doom som bara Candlemass och ett fåtal band kan göra det idag.
"Death Magic Doom" (töntigaste skivtiteln på länge?) är en värdig comeback från ett band som på åttiotalet var fantastiskt. Jag bugar och bockar.

Plus: De starkaste låtarna bandet skrivit på år och dar...
Minus: Nej, det är faktiskt svårt att hitta några.
Smash-hits: "If I Ever Die", "Hammer Of Doom", "The Bleeding Baroness", "House Of 1000 Voices" och "Dead Angel".

Spotify: Candlemass – Death Magic Doom
MySpace: http://www.myspace.com/candlemass
Officiell hemsida: http://www.candlemass.se/

27. Coca Carola - Dagar Kommer (1996)

Trallpunk aüs alles!
Åkersberga-grabbarna i Coca Carola är ett av de mest seglivade banden i den våg av svensk trallpunk som sköljde över landet i början och mitten av nittiotalet. 2004 kastade de in handduken, och det var nog lika bra det, då de sista plattorna bandet släppte var allt annat än bra. 1996 var det dock ett jävlar anamma som gällde och bandet visade tydligt att de visste hur man skrev smittande refränger, härliga melodier och (emellanåt) underfundiga texter.

Plus: Många finfina låtar.
Minus: Men visst finns här utfyllnad.
Smash-hits: "Livet", "Fel", "Ta Mej Härifrån", "Bussresan", "Lobbyfånen", "Svagfelighet", "Bullerberga" och "Dagar Kommer".

Spotify: Coca Carola – Dagar Kommer
MySpace: http://www.myspace.com/cocacarola
Officiell hemsida: Nej.

26. Metallica - ...And Justice For All (1988)

Metallica's fjärde opus "...And Justice For All" har fått utstå mycket kritik genom åren och många tycker säkert att jag är en jubelidiot som har denna högre på listan än "Master Of Puppets". Jag tycker dock att låtmaterialet är starkare på denna plattan, så mitt val står fast.
Däremot avskyr jag också den nästintill totala avsaknaden av basljudet samt det infernaliska tattar-trumljudet som är så klent att det är löjligt. Det finns torrents att ladda hem där skivan har blivit "remastrad" av fans som har höjt både bas- och trumljud och det är betydligt fräschare att lyssna på än originalet.

Plus: Starka låtar som vanligt.
Minus: Vissa spår är lite för långa för sitt eget bästa. Trumljudet och avsaknaden av bas.
Smash-hits: "Blackened", "...And Justice For All", "One", "The Shortest Straw", "The Frayed Ends Of Sanity" och "Dyers Eve".

Spotify: Näpp.
MySpace: http://www.myspace.com/metallica
Officiell hemsida: http://www.metallica.com/

25. Anathema - Alternative 4 (1998)

"Alternative 4" är Anathema's kanske mest experimentella skiva hittills. Efter de softare tongångarna som fanns på "Eternity" (plats 31) skalade bandet av sitt sound ytterligare och lät de, för Anathema personifierade, gitarrerna ta ett steg bakåt och använde sig mer av piano och cello.
Resultatet är bedårande vackert och lite småschizofrent på samma gång. Lyriken är deppigare än någonsin och vokalisten Vincent har för första gången lyckats perfekt med sången. Här återfinner vi även bandets kanske mäktigaste ögonblick någonsin i låten "Fragile Dreams".

Plus: Inte en dålig låt.
Minus: Man saknar gitarrharmonierna emellanåt. Skivan känns lite för kort.
Smash-hits: "Fragile Dreams", "Empty", "Lost Control", "Alternative 4", "Regret" och "Feel".

Spotify: Anathema – Alternative 4
MySpace: http://www.myspace.com/weareanathema
Officiell hemsida: http://www.anathema.ws/

24. Borknagar - Quintessence (2000)

Jag minns så väl att jag tyckte att denna skiva var ett litet snedsteg av Borknagar-boysen när jag först hörde den. Tyckte det var lite väl mycket black metal och för lite episka anslag (naturligtvis undantaget monsterhiten "Colossus") för att skivan skulle hålla. Men ger man den lite tid upptäcker man fantastiska symfoniska, episka black metal-låtar som är så långt ifrån Dimmu Borgir man kan komma. Istället är det här är ett musikaliskt hantverk utan dess like!

Plus: Riktigt starka låtar.
Minus: Två stycken instrumentalspår håller inte här.
Smash-hits: "Rivalry Of Phantoms", "The Presence Is Ominous", "Ruins Of The Future", "Colossus", "Invincible" och "Genesis Torn".

Spotify: Borknagar – Quintessence
MySpace: http://www.myspace.com/borknagar
Officiell hemsida: http://www.borknagar.com/

23. Arcturus - The Sham Mirrors (2002)

Med en fot i symfonisk metal och den andra i någon slags bisarr electronica/trip-hop/ambient befäste norska Arcturus sin absoluta topp inom avantgarde metal när de 2002 släppte "The Sham Mirrrors". Glöm allt du tidigare hört inom metal och bara låt denna skiva sluka dig. Trots märkliga vändningar hit och dit, irrar bandet aldrig bort sig utan syr ihop låt efter låt på ett utmärkt sätt. Det är rymd, stjärnor, symfonier, kaos, galenskap, schizofreni, blod, svett och tårar i salig gegga. Och det fungerar på ett ypperligt sätt.
Här finns även låten som har fått titulera denna bloggen.

Plus: Underbar atmosfär. Starka låtar.
Minus: Låten "Radical Cut" som nästan är black metal är klart sämst på plattan.
Smash-hits: "Kinetic", "Nightmare Heaven", "Ad Absurdum", "Collapse Generation" och "Star-Crossed".

Spotify: Tyvärr.
MySpace: http://www.myspace.com/arcturusnorway
Officiell hemsida: Nej.

22. The Coffinshakers - We Are The Undead (2000)

Min andra bekantskap med The Coffinshakers (även plats 61) blev deras debut "We Are The Undead". Jag håller den betydligt närmare hjärtat än uppföljaren - främst pga. dess starkare låtar. Dessutom är produktionen skitigare här och det passar det här stuket mycket, mycket bättre. Sångaren Rob Coffinshaker låter som en blandning mellan Johnny Cash och Glenn Danzig, med sin säregna betoning på bokstaven R.
Suverän skräckrockabilly med fantastisk lyrik.

Plus: Fortfarande suverän lyrik och starka låtar.
Minus: Öppnande titelspåret är faktiskt inte speciellt bra.
Smash-hits: "Black Sunday", "Pale Man In Black", "You Don't Know", "No Rest For The Wicked", "You Call It Graveyard (I Call It Home)" och "Vampires Don't Cry".

Spotify: Tyvärr, men låten Pale Man In Black finns med iaf.
MySpace: http://www.myspace.com/coffinshakers
Officiell hemsida: http://www.coffinshakers.com/

21. Radioaktiva Räker - ...Res Dig Upp (1996)

Tryck på Spotify-länken. Lyssna på "Ensam Vinner Krig" tills du vänjer dig vid vokalisten Johan Antillas sång. Lyssna på "Hjälten I Drömmen" om du inte vant dig. Sådärja. Nu kan du fortsätta njuta av vad jag skulle vilja påstå var Sveriges absolut bästa trallpunkband - miltals bortom ett överskattat band som De Lyckliga Kompisarna.
Låtarna är enkla, korta, raka och straight to the point. Och även om lyriken stundtals består av nödrim är den mestadels fantastisk. Gillar du DLK, Coca Carola, Räserbajs och/eller liknande band och aldrig hört Radioaktiva Räker är det inget annat än skam.

Plus: Superstarka trallpunklåtar med ett härligt driv. Jämnstark skiva.
Minus: Förstaspåret "Vindar" är det enda egentliga minuset.
Smash-hits: Alla utom just "Vindar" är smash-hits. Och det finns 13 spår.

Spotify: Radioaktiva Räker – Res Dig Upp
MySpace: Nej.
Officiell hemsida: http://www.radioaktivaraker.com/

No comments: