Friday, July 2, 2010

Mina 100 absoluta favoritskivor - plats 60-51

...och så fortsätter denna infernaliska lista med plats 60 till 51...

60. Vintersorg - Hedniskhjärtad (MCD) (1998)

Jag tror att det är den enda mini-CD'n som är med på denna listan. Egentligen borde jag bara ha med fullängdare, men jag kan omöjligt utesluta Vintersorg's absolut första giv någonsin. Det skulle kännas bra löjligt, då jag lyssnar lika mycket på den här som många andra fullängdare.
För så bra tycker jag den är. Okej att låtmaterialet inte når upp i samma klass som de två efterföljande fullängdarna, men det är i stort sett bara låten "Hednaorden" som inte är lika överjävligt bra som de övriga - den är "bara bra".
För er utan koll är detta en slags black metal med folkinslag. Jag vägrar att kalla det för viking metal då den inte har några texter om vikingar, ej heller försöker den vara episk eller liknande. Någon kallade Vintersorg för "grey metal" en gång för längesedan och även om det egentligen är en ganska bra beskrivning, väljer jag kort och gott att kalla det för Vintersorg-musik.

Plus: Överjävligt bra låtar.
Minus: Dålig produktion. Sången håller inte riktigt hela vägen.
Smash-hits: "Norrland", "Stilla", "Norrskensdrömmar" och "Tussmörkret".

Spotify: Vintersorg – Hedniskhjärtad
MySpace: http://www.myspace.com/vintersorganic
Officiell hemsida: Nope. Men testa forumet, där jag hänger rätt mycket.

59. My Dying Bride - A Line Of Deathless Kings (2006)

Doom? Doom!
Vid det här laget vet ni ungefär vad jag kommer skriva när det gäller en fullängdare med My Dying Bride, släppt på 00-talet. Det är egentligen inget väsentligt som skiljer denna från "Songs Of Darkness, Words Of Light", som inte heller skiljde sig speciellt mycket från "The Dreadful Hours". Det enda jag har att säga är att det är starkare låtar för varje släpp och det är också därför denna är högre placerad än de övriga två.
Just det, en lite skillnad finns det ändå. Sista låten med den otroligt töntiga kliché-titeln "The Blood, The Wine, The Roses" skiljer sig då den är betydligt mer gothmetal än doom. Det är en mycket finfin dänga som gör att skivan får lite fart på slutet och det lämnar en härlig eftersmak.

Plus: Starkare låtar än tidigare 00-släpp.
Minus: Låten "One of Beauty's Daughters" är inte speciellt intressant.
Smash-hits: "To Remain Tombless", "And I Walk With Them", "Thy Raven Wings", "Deeper Down", "The Blood, The Wine, The Roses".

Spotify: My Dying Bride – A Line Of Deathless Kings
MySpace: http://www.myspace.com/mdbride
Officiell hemsida: http://www.mydyingbride.org/

58. Satyricon - The Age Of Nero (2008)

Satyricon's nollnoll-tal har på det stora hela varit mer intressant att lyssna på än deras 90-tal, även om det är svårt att bortse från fenomenala låtar som "Hvite Krists Død", "Vikingland", "Forhekset" och "Mother North".
På senaste given "The Age Of Nero" fortsätter man med den rock n' roll bastard av black metal som bandet fulländade på "Now, Diabolical". Har man hört den skivan är det egentligen inte så mycket som skiljer dem åt, bortsett från att jag anser att den förra plattan hade lite fler hits än denna.
På det stora hela är det ytterligare en finfin uppvisning av Satyricon.

Plus: Enormt catchy låtar. Finfin produktion.
Minus: Det haltar lite på andra halvan av skivan.
Smash-hits: "Commando", "The Wolfpack", "Black Crow On A Tombstone", "Die By My Hand" och "My Skin Is Cold".

Spotify: Satyricon – The Age Of Nero
MySpace: http://www.myspace.com/satyricon
Officiell hemsida: http://www.satyricon.no/

57. In The Woods... - Omino (1997)

Norska In The Woods... (ja, de tre punkterna ska vara där) spelade en väldigt annorlunda form av metal. På första fullängdaren "HEart Of The Ages" (ja, det stora E:et ska vara där) var det någon slags märklig skogs-black metal med långa progressiva partier och hjärtskärande primalskrik.
På efterföljande "Omino" tonades skrik och black metal-partier ned helt och hållet och bandet gjorde någon slags egen blandning av "heavy- doom- och episk metal möter Pink Floyd" - eller något i den stilen. Hur som helst, är "Omino" en fantastisk skiva, även om avslutande titelspåret, som är över 25 minuter långt och utgör halva skivan, betydligt tristare än de tidigare låtarna. Och ja, det är verkligen långa låtar här - första spåret med den kryptiska titeln "299 796 km/s" är nästan 15 minuter långt - men det händer saker hela tiden och det blir aldrig tråkigt.

Plus: Bra, långa och intrikata låtar.
Minus: Det långa titelspåret kan förstöra en annars utmärkt skiva om man inte är på rätt humör.
Smash-hits: "299 796 km/s", "I Am Your Flesh", "Kairos!" och "Weeping Willow".

Spotify: Nej, men på Live At The Caledonien Hall finns alla låtarna från "Omino" framförda live.
MySpace: http://www.myspace.com/inthewoods666
Officiell hemsida: Nej.

56. Tiamat - Clouds (1992)

Nu blir nog en viss Daniel Lundh besviken, då han säkerligen hade velat ha Tiamat's tredje fullängdare betydligt högre upp på listan. Visst är "Clouds" en riktigt bra platta, det kan jag inte förneka. Men den förtjänar inte en högre placering pga. av ett antal faktorer.
1. Låtmaterialet håller inte riktigt hela vägen ("Forever Burning Flames" är ingen höjdare).
2. Johan Edlund's sång låter...som han håller på att bajsa ned sig. Jag är medveten om att detta bara tillför lite extra charm till plattan, men då kommer vi genast in på nummer...
3. Det blir lite FÖR mycket nostalgi och för lite sett till hur bra plattan faktiskt är.
Men visst, det finns ett gäng bra låtar här och det är också anledningen till att den ändå är på plats nummer 56.

Plus: Här finns några odödliga hits.
Minus: Sången och nostalgifaktorn (för min del i alla fall).
Smash-hits: "In A Dream", "A Caress Of Stars", "The Sleeping Beauty" och "Undressed".

Spotify: Tiamat – Clouds
MySpace: http://www.myspace.com/tiamat
Officiell hemsida: http://www.churchoftiamat.com/

55. The Gathering - Nighttime Birds (1997)

Jag var tidigare väldigt förtjust i metal som drog åt goth-hållet, gärna frontad av en skönsjungande dam. Idag lyssnar jag väldigt sällan på den typen av musik, även om jag får mina återfall då och då.
Oftast plockar jag då fram holländska the Gathering's fjärde fullängdare "Nighttime Birds". Även om de fick ett litet genombrott med den tidigare skivan "Mandylion", tycker jag att låtmaterialet för första gången kunde blomma ut ordentligt på "Nighttime Birds". Här är låtarna skrivna med vokalissan Anneke Van Giersbergen's röst i åtanke, till skillnad från på "Mandylion", då de var skrivna för en manlig vokalist.
Det är mycket bra låtar rakt igenom, och ingen av dem sticker ut på något speciellt sätt. Det är väl också det som kanske är det tråkiga med skivan.

Plus: Bra låtar rakt igenom.
Minus: Det är gothmetal med kvinnosång, vilket inte känns speciellt roligt år 2010.
Smash-hits: "On Most Surfaces (Inuït)", "Confusion", "The May Song", "The Earth Is My Witness" och "Kevin's Telescope".

Spotify: The Gathering – Nighttime Birds
MySpace: http://www.myspace.com/gatheringofficial
Officiell hemsida: http://www.gathering.nl/

54. Borknagar - Empiricism (2001)

Detta var den första plattan jag hörde med norska Borknagar, i och med att en viss Vintersorg tog över sången inför "Empiricism". Till skillnad från deras tidigare plattor, är detta mindre episk och storvulet och betydligt mer aggressivt. Jag var dock inte imponerad vid de första lyssningarna, men idag tycker jag att skivan är riktigt bra även om de tidigare smäller ännu högre. Vintersorg var här i toppform och bandet lyckades skriva ett gäng riktigt starka låtar.

Plus: Starka låtar.
Minus: Ganska dåligt mixad. Sången ligger exempelvis alldeles för lågt.
Smash-hits: "The Genuine Pulse", "Gods Of My World", "Soul Sphere", "Inherit The Earth" och "Liberated".

Spotify: Borknagar – Empiricism
MySpace: http://www.myspace.com/borknagar
Officiell hemsida: http://www.borknagar.com/

53. Arcturus - Sideshow Symphonies (2005)

Avantgardemetal-kollektivet Arcturus hade inför sin fjärde fullängdare effektivt gjort sig av med originalsångaren Kristoffer "Trickster G. Rex" Rygg (Ulver, ex-Borknagar) genom att boka ett antal livespelningar utan dennes vetskap. Till slut valde man att ta in den tidigare gästvokalisten Simen "Vortex" Hestnæs (Lamented Souls, ex-Borknagar, ex-Dimmu Borgir) på en permanent basis. Resultatet blev "Sideshow Symphonies".
Och resultatet är långt ifrån lika vackert som de närmast släppta plattorna med Arcturus. Visst är det fortfarande schizofrent, aggressivt, melankoliskt, bisarrt och vackert om vartannat, men det känns som att bandet, och framförallt huvudsakligen kompositören Steinar "Sverd" Johnsen går lite på sparlåga. Likt många andra plattor som befinner sig så här pass långt ned på min lista, är det ganska ojämnt - en del hits och en del utfyllnad med andra ord. Och hur jävla bra vokalist Vortex än är, så saknar man faktiskt herr Rygg's mästerliga vokala insatser.

Plus: Stämning och atmosfär är på topp.
Minus: En del dravel och utfyllnad.
Smash-hits: "Shipwrecked Frontier Pioneer", "Evacuation Code Deciphered", "White Noise Monster" och "Hufsa".

Spotify: Arcturus – Sideshow Symphonies
MySpace: http://www.myspace.com/arcturusnorway
Officiell hemsida: Nope.

52. Vintersorg - Visions From The Spiral Generator (2002)

Efter en fantastisk MCD (se plats 60 på listan) och tre stycken tillika mästerliga fullängdare, flippade herr Hedlund och bandet Vintersorg ut fullständigt när det var dags att spela in "Visions From The Spiral Generator".
Det hörs tydligt att Vintersorg har inspirerats av Arcturus' musik, men resultatet är alldeles för schizofrent enligt mig. Borta är alla folk- och nordiska influenser - både när det gäller text och musik. Förvisso finns här tre spår med svensk lyrik, men med titlar som "Spegelsfären" och "Universums Dunkla Alfabet" inser man snabbt att de har lite att göra med den episka folkanstrukna metal som bandet blev kända för.

Plus: Några hits finns det allt. Trummorna är bandets bästa insats någonsin.
Minus: För schizofrent för sitt eget bästa.
Smash-hits: "Vem Styr Symmetrin?", "A Metaphysical Drama" och "Universums Dunkla Alfabet".

Spotify: Vintersorg – Visions From The Spiral Generator
MySpace: http://www.myspace.com/vintersorganic
Officiell hemsida: Nope. Men testa forumet, där jag hänger rätt mycket.

51. Arckanum - Antikosmos (2008)

Den enda skillnaden mellan Arckanum's "Antikosmos" och 2009 års "ÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞ" är att det enligt mig är bättre låtar på denna platta. Visst, här finns fler instrumentala och utfyllnadsspår än på "ÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞÞ", men de "riktiga" låtarna här överskuggar de senare.
Annars är det sig likt; catchy, aggressivt och melodiskt som fan med sinnessjukt bra skrik av Shamaatae.

Plus: Så jävla bra låtar...
Minus: ...men "Blota Loka" och "Eksortna" är rent utfyllnad.
Smash-hits: "Svarti", "Dauðmellin", "Røkulfargnýr", "Nákjeptir" och "Sú Vitran".

Spotify: Nej, av någon märklig jävla anledning.
MySpace: http://www.myspace.com/officialarckanummyspace
Officiell hemsida: http://www.arckanum.se/

No comments: