Monday, July 5, 2010

Mina 100 absoluta favoritskivor - plats 20-11

På plats 20-11 finns det mycket mumma för trallpunk-älskaren, vilket även jag visade mig vara då de hamnade så högt upp. Helt ärligt var det inget jag hade kunnat tro innan listan började sammanställas.
Men imorrn smäller det! Då är det dags att avslöja plats 10-1.

20. Guns N' Roses - Use Your Illusion II (1991)

Läs först mina tankar angående systerplattan "Use Your Illusion II"s placering på plats 30. Jag föredrar som sagt fortfarande det mer storvulna och bombastiska jämfört med simpel rock n' roll - och denna skiva har ännu mer av det än systerplattan. Här finns ett av Guns N' Roses största ögonblick någonsin i form av "Estranged", men här finns även mer förbisedda mästerverk såsom "Locomotive" och "Breakdown".
Tyvärr finns här även skräp som Bob Dylan covern "Knockin' On Heaven's Door" och Axl's våta dröm "My World". I övrigt är det absolut världsklass.

Plus: Svinbra låtar.
Minus: Varför ha med sanslöst överskattade "Knockin' On Heaven's Door"?
Smash-hits: "Civil War", "Get In The Ring", "Shotgun Blues", "Breakdown", "Pretty Tied Up", "Locomotive", och "Estranged"".

Spotify: Guns N' Roses – Use Your Illusion II
MySpace: http://www.myspace.com/gunsnroses
Officiell hemsida: http://www.gunsnroses.com/

19. Tiamat - A Deeper Kind Of Slumber (1997)

Efter Tiamat's genombrott med "Wildhoney" 1994 (plats 50) fick huvudmannen Johan Edlund en hel del pengar. Detta ledde till att han festade till det rejält och experimenterade en hel del med droger. Resultatet av detta experimenterande sägs vara "A Deeper Kind Of Slumber" som effektivt bryter av med allt som Tiamat gjort tidigare.
Bortsett från "Cold Seed" och "The Whores Of Babylon" är det inte mycket metal eller fart överhuvudtaget. Det är suggestivt, drömmande och allmänt märkligt. Även om små paralleller kan dras till Pink Floyd, särskilt i monstret "Mount Marilyn", är det svårt att sätta fingret på vilken musikgenre det är vi snackar om egentligen. Det är inte snabbt, inte hårt och inte aggressivt för fem öre i alla fall. Men bra som fan är det och på något sätt känner jag att detta är Tiamat's mest mogna och genomtänkta skiva någonsin. Jämfört med senare plattor såsom "Skeleton Skeletron" (plats 64) och "Judas Christ" (plats 41) är dessutom texterna mer genomarbetade. Jag fullkomligt älskar detta:

"What is universe anyway But a pouch of silver coins The intense breathing Of a dying animal A foreboding of afterlife Master keys in oaken chest The somewhere is mine And from there I'll continue All I asked for was a little love Meet me on the other side Where as a rose I will wake Though blind I'll follow every step you take Dianae, my muse Dianae, my solitude Cease to exist, rise to exist no more It's a deeper kind of slumber"

Plus: Underbar atmosfär. Starka låtar.
Minus: Men skivan är inte helt jämn överlag.
Smash-hits: "Cold Seed", "Teonanacatl", "Atlantis As A Lover", "Alteration X 10", "Only In My Tears It Lasts", "Phantasma De Luxe" och "A Deeper Kind Of Slumber".

Spotify: Tiamat – A Deeper Kind Of Slumber
MySpace: http://www.myspace.com/tiamat
Officiell hemsida: http://www.churchoftiamat.com/

18. Coca Carola - Läckert (1994)

Ännu starkare låtar än uppföljaren "Dagar Kommer" (plats 27) hade Coca Carola knåpat ihop på "Läckert". Det finns inte så mycket att säga egentligen. Det här är exceptionellt bra trallpunk med riff, melodier och texter som sätter sig på huvudet inte försvinner. Läckert, helt enkelt.

"Jag tror inte på sägner och jag tror inte på skrock
Jag tror inte på nån jävla religion och gudar

Men jag tror på livet med kärlek och respekt

Utan några jävla religioner"


Så ska trallpunklyrik författas. Simpelt och effektivt.

Plus: Riktigt starka låtar.
Minus: Instrumentala titelspåret och "När Jag Kommer Hem" är klara minus.
Smash-hits: "Religioner", "Mina Fantasier", "Paintball Boys", "Sekunder", "Mitt Ego Och Jag" och "Moderater, Byråkrater, Ekonomer och Fantomer".

Spotify: Coca Carola – Läckert
MySpace: http://www.myspace.com/cocacarola
Officiell hemsida: Nej.

17. Big Fish - Sånger Ur Sten (1994)

Big Fish's andra fullängdare kom mitt i den svenska trallpunk-vågen. De låg på alla trallpunkbands heliga moder BirdNest Records, sjöng på svenska och klumpades naturligtvis ihop med dessa band. Det gör absolut inte "Sånger Ur Sten" någon rättvisa.
För det första är bandet betydligt tyngre och mer metal än De Lyckliga Kompisarna, Radioaktiva Räker, Dia Psalma och Coca Carola. Lägg till det deras medeltida- och folkinfluenser, välskrivna samhällskritiska texter och naturligtvis alla udda instrument som dragspel, hammond, skrot, saxofon, krumhorn, flöjt, mungiga, lira och nyckelharpa.
Dessutom är det starka låtar rakt igenom och bandet växlar effektivt mellan tyngd ("Skapelse"), hastighet ("Mediaburen"), country ("32 Takter"), ballader ("Angående Panopticon") och mellantempo ("Stensång") utan att det någonsin stör helheten.

Plus: Jämnstark skiva.
Minus: Inte direkt.
Smash-hits: "Skapelse", "Vandringsvisa I De Krossade Skallarnas Tid", "32 Takter", "Stensång", "Nyårshambo", "Historiemissbruk" och "Maktbegär".

Spotify: Nej.
MySpace: Inte det heller.
Officiell hemsida: Skulle inte tro det.

16. Dia Psalma - Gryningstid (1994)

Alla trallpunkbands heliga moder "Gryningstid" är egentligen mer folkpunk än trall. Det är vemodig lyrik på vemodig musik, naturligtvis med vokalisten Ulke's karaktäristiska stämma. De flesta svenskar som föddes på åttiotalet har väl någon slags relation till "Gryningstid" då plattan prånglades ut i femtiotusen exemplar på knappt ett år.
Skivan är fullkomligt sprängfylld av klassiker och det är svårt att peka ut några direkta svagheter.

Plus: Riktigt starka låtar.
Minus: Den låt jag gillar minst är "Mamma" - men den är inte dålig.
Smash-hits: Alla utom "Mamma" skulle jag vilja påstå.

Spotify: Näpp.
MySpace: http://www.myspace.com/diapsalmaofficial
Officiell hemsida: http://www.diapsalma.net/

15. Anathema - Judgement (1999)

Anathema's absolut största höjdpunkt släpptes i slutet av nittiotalet under namnet "Judgement". Det är en grymt förbisedd skiva som fullkomligt dryper av ärlig, oförfalskad lidelse. Bandets bägge grundare och bröder, vokalisten/gitarristen Vincent och leadgitarristen Daniel Cavanagh's mamma Helen hade nyligen gått bort. De flesta av texterna på skivan behandlar detta ämne och resterande handlar om annan förlorad kärlek och en total avsaknad av hopp inför mänsklighetens framtid.
Musikaliskt har Anathema dragit ned ytterligare på metal-aspekterna och det som är kvar är atmosfärisk rock med en alternativ-känsla. Detta är en skiva som din mamma och farmor enkelt skulle kunna uppskatta (möjligtvis undantaget metal-partiet i titelspåret) och det är därför jag är så ledsen att den är så underskattad.
Ge den lite tid och "Judgement" kommer att växa till ett monumentalt monster av sorg, svärta och framförallt, ärlighet. Den nakna sanningen manifesteras framförallt starkast i "One Last Goodbye":

"I know you didn't want to leave
Your heart yearned to stay

But the strength I always loved in you

Finally gave way"


Plus: Riktigt jämnstark och extremt deprimerande skiva.
Minus: Nej. Det skulle vara om du inte uppskattar deprimerande musik.
Smash-hits: "Deep", "Forgotten Hopes", "Make It Right (F.F.S.)", "One Last Goodbye", "Don't Look Too Far", "Emotional Winter" och "Anyone, Anywhere".

Spotify: Anathema – Judgement
MySpace: http://www.myspace.com/weareanathema
Officiell hemsida: http://www.anathema.ws/

14. Radioaktiva Räker - Labyrint (1994)

Precis som Big Fish's "Sånger Ur Sten", Coca Carola's "Läckert" och Dia Psalma's "Gryningstid" släppte Radioaktiva Räker "Labyrint" mitt i trallpunkens epicentrum 1994. Det finns egentligen bara en anledning till att denna ligger högst placerad av nyss nämnda skivor. Låtarna är rakt igenom fenomenala trallpunk-hits och skivan skiljer sig egentligen inte nämnvärt från uppföljaren "...Res Dig Upp" förutom att låtarna där är lite mer "experimentella". Här finns fenomenal lyrik som behandlar rikedom ("Diamanter"), Per Gessle's horande ("Enter Sandstrand"), rättsväsendet ("Igåridagimorgon") och naturligtvis en hel del politik (bland annat "Ljus I Mörkret").
Radioaktiva Räker's "Labyrint" är trallpunkens obestridda nummer ett enligt mig.

Plus: Precis alla låtarna är kanonbra.
Minus: Det skulle vara lite kort speltid i sådana fall. Men va fan, det är ju trallpunk vi talar om.
Smash-hits: Alla - från "Befriad" till "Labyrint".

Spotify: Radioaktiva Räker – Labyrint
MySpace: Nej.
Officiell hemsida: http://www.radioaktivaraker.com/

13. Vintersorg - Cosmic Genesis (2000)

Tredje fullängdaren "Cosmic Genesis", markerade mitt absoluta favoritband någonsin, Vintersorg's första resa ut i rymden på engelska. Jag ska villigt erkänna att jag blev besviken vid första lyssningen - var hade den naturromantiska svenska lyriken tagit vägen? Musikmässigt var det dock fortfarande intakt - black metal i gråzonen med episka anslag - den här gången hade det dock slunkit med lite mer keyboards än tidigare. Men helvete vad bra det blev efter ett antal lyssningar.
Från inledande eposet "Astral And Arcane" till avslutande episka rymdballaden "The Enigmatic Spirit" är det bedårande vacker metal som bara Vintersorg kan göra det. Skulle man sakna den svenska lyriken finns alltid de överfantastiska låtarna "Om Regnbågen Materialiserades" och "Naturens Galleri" att ta till sig.
Det enda smolket jag kan hitta i glädjebägaren är att Uriah Heep-covern "Rainbow Demon" inte riktigt passar in i helheten. Covern är inte dålig på något sätt - tvärtom - men den passar bara inte in på skivan ordentligt. Synd, annars hade "Cosmic Genesis" varit ytterligare en överfantastisk platta från Andreas Hedlund - nu får jag "nöja" mig med helt fantastisk.

Plus: Jämnstark skiva.
Minus: Nej, inte direkt.
Smash-hits: "Astral And Arcane", "Algol", "A Dialouge With The Stars", "Cosmic Genesis", "Om Regnbågen Materialiserades", "Ars Memorativa", "Rainbow Demon", "Naturens Galleri" och "The Enigmatic Spirit". Jag ville bara skriva in alla låtarna :P

Spotify: Vintersorg – Cosmic Genesis
MySpace: http://www.myspace.com/vintersorganic
Officiell hemsida: Nope. Men testa forumet, där jag hänger rätt mycket.


12. Metallica - Ride The Lightning (1984)

Lite smått oväntat (för egen del också) finner vi Metallica's "Ride The Lightning" så högt upp som tolfte plats. Detta är jänkarnas absoluta formtopp enligt min åsikt. Här finns hastighet så det räcker och blir över ("Fight Fire With Fire"), episka monument såsom "For Whom The Bell Tolls", den fantastiska balladen "Fade To Black", den radiovänliga "Escape" samt naturligtvis det dånande monstret "Creeping Death" som i mitt tycke är Metallica's bästa stund någonsin.
Det enda negativa jag har att säga om 1984 års mästerverk är att James Hetfield's sång inte riktigt håller hela vägen. Det hörs att mannen var väldigt ung när skivan spelades in, men det stör mig inte nämnvärt när låtarna är så överjävligt bra.

"Die by my hand
I creep across the land

Killing first born man"


Ovanstående rader gav mig kalla kårar som liten grabb, och gör det fortfarande.

Plus: Metallica. 1984. Legendariskt.
Minus: Det skulle i sådana fall vara sången.
Smash-hits: Samtliga.

Spotify: Nej. Fortfarande inte.
MySpace: http://www.myspace.com/metallica
Officiell hemsida: http://www.metallica.com/

11. Otyg - Sagovindars Boning (1999)

Efter att 1999 ha hört sångaren Andreas "Vintersorg" Hedlund's huvudsakliga band Vintersorg var jag bara tvungen att kolla upp hur hans betydligt mer folkmusik-inspirerade band Otyg lät. Det ledde inte bara till ett inköp av "Sagovindars Boning". Det ledde till en livslång kärlek som aldrig kommer att dö.
Utan tvekan var det "Sagovindars Boning" som fick mig att upptäcka tjusningen i den smala genren som kallas folkmetal. Utan tvekan var det Otyg som fick mig att starta mitt eget folkmetalband 2005.
"Sagovindars Boning"
är svängig metal som ofta lutar åt hårdrock - med fioler, flöjter och mungiga, som slutligen kompletteras av Vintersorg's mäktiga (men för många skrattretande) sånginsats och super-pretentiösa lyrik, till stor del författad med många ord och strofer gemene man har väldigt svårt att förstå. Jag faller naturligtvis på knä och dyrkar.
Det är svårt att vara kritisk mot ett band och en skiva som har betytt så extremt mycket för mig, men jag måste ändå peka på skivans stora svaghet - "Holy Diver". Av någon bisarr anledning finns det alltså här - på en skiva som behandlar nordisk folktro och mytologi - en cover på Dio's klassiska låt från skivan med samma namn. Varför? Jag ska villigt erkänna att jag vissa dagar verkligen gillar covern, men den känns onekligen malplacerad i sammanhanget. Synd, på en annars felfri platta.

"På ensliga hedens mossprydda mark
Boträdet står mot höstvinden stark

kringrännes av bemantlande bark

Dess krona mot himlen spirar

En urstam bemäld längs bergland och fåld

Oskönjbar uti grenverkets båld

Lövjerskan dväljs i ovädrets våld

Bland lavar som stammen sirar"


Plus: Folkmetal. Hårdrock. Fantastisk lyrik. Otyg.
Minus: Den där buttra covern.
Smash-hits: Naturligtvis alla utom "den där covern".

Spotify: Otyg – Sagovindars Boning
MySpace: http://www.myspace.com/otyg
Officiell hemsida: Nej.

1 comment:

Anonymous said...

Hallå! Sista 10 då?