Wednesday, December 8, 2010

Tretton skivbesvikelser av episka mått - plats 11

God morgon kära läsare! Förhoppningsvis är ni uppe i tre till antalet nu, då jag känner att mitt frenetiska knappande vid tangentbordet borde ha haft något slags impact vid det här laget.

Inte det? Nähä, då får väl ni två ensamma läsare fortsätta göra det ni gör bäst. Läsa alltså. Den här gången får vi stifta bekantskap med 3 tappra rymdhjältar som en vacker dag tappade alla former av vett och sans.

Tadaaa! I give you the story of Covenant The Kovenant!

Band: THE KOVENANT
Titel: "S.E.T.I."
Årtal: 2003
Föregicks av: "Animatronic", 1999
Musikstil: Bisarr electropop/rock
Varför är den en besvikelse av episka mått?
Först och främst måste jag dra lite historia för icke-initierade. Norska "all-star" bandet Covenant bildades någon gång i början av nittiotalet och spelade in två hyfsat rosade symfoniskt laddade black metal-skapelser där ledorden var "melodiskt" och "vackert" snarare än "hårt" och "aggressivt".

Till vänster kan ni skåda det futurella och extremt avantgardistiska omslaget till "S.E.T.I."







Nåväl, efter den överhypade plattan "Nexus Polaris" 1998 blev Covenant tvungna att byta namn då ett svenskt synthband (eller nåt i den stilen - orka...) hade samma namn och hade haft det betydligt längre.
Då bytte norska Covenant namn till... (insert trumvirvel här) The Kovenant! Men man passade inte bara på att byta namn till ett riktigt dumt sådant. Nej då, man bytte även alias i bandet. Vokalisten/gitarristen Nagash blev Lex Icon. Lexikon alltså. Basisten Blackheart blev Psy Coma. Just det. Psy. Jävla. Koma. Tyvärr verkar det som att alla tuffa och häftiga artistnamn var slut när den evige trummisen och öppet homo- & negerhatande Hellhammer skulle välja sitt. Han fick nöja sig med att heta Von Blomberg. Ännu roligare i sammanhanget är naturligtvis att Hellhammers riktiga, fullständiga namn är Jan Axel Von Blomberg. Låt det sjunka in ett tag...

Innan jag fortsätter med min norska, nutida historielektion måste jag bara förtydliga en sak angående det här med "all-star band". Det är en ganska vriden benämning, då det räcker med att ha Hellhammer i bandet för att ett band helt plötsligt ska förtjäna epitetet "all-star". Snubben har vid det här laget varit med i bl.a. Mayhem, Dimmu Borgir, Shining, Emperor och Arcturus. Och då listade jag bara de mest kända banden. Svårt att vara "all-star" med den tomten i bandet.

1999 såg The Kovenant ut så här och skämdes inte ett dugg för det.

För att göra en jävligt lång historia åtminstone lite kortare, var det på så vis att THE KOVENANT släppte "Animatronic" 1999. Plattan var en dittills icke tidigare hörd kombination av electronica, industri och black metal med ett lyckat resultat. Jag diggade plattan stenhårt när den kom och kan än idag finna något perverst och njutningsbart i den. För till skillnad från tidigare placeringar på den här listan ("34.788%...Complete" och "The Butterfly Effect") så lyckades faktiskt "Animatronic" ypperligt med hela sin millennie-estetik och industri-doftande gothmetal. Typ ett slags fattigmans-Rammstein men ändå okej.










Fyra år senare var det dags för "S.E.T.I.". Jajamensan, vi snackar alltså "Search For Extra-Terristial Intelligence". Det var uppenbart att Lexikonet, Psykosen och herr Blomberg hade glott på filmen E.T. både en och hundra gånger. Varför man sedan gav sig på den bisarra idéen att skriva ett ledmotiv till en barnfilm är och förblir en gåta. Nja, i realiteten så gjorde de ju faktiskt inte så, men det tycker jag vi lämnar därhän nu.

Som ni kan se på fotot här till vänster så skämdes de fortfarande inte över sin über-tuffa, futurella estetik och de kommer nog aldrig att göra det heller.

I vilket fall som helst så hade de metalliska riffen i kombination med dansanta beatsen försvunnit helt. Vad som fanns kvar? Ett otäckt misch-masch av dålig synthpop, värdelös dansmusik, Mariah Carey-distade gitarrer och den absolut sämsta sånginsats jag hört sedan Eilert Pilarm's glansdagar. Vilka lyssnade egentligen på den här skivan? Ingen aning, men jag är glad att jag inte köpte skivan i alla fall.

För första gången sedan "S.E.T.I." släpptes 2003 går jag tillbaks och lyssnar på den igen. Ville ju minnas att jag diggade någon låt. Kanske var det öppningsspåret med den tuffa titeln "Cybertrash"? Jag hoppas verkligen inte det, för huvudvärken närmar sig oroväckande snabbt och när skämtet till refräng (f.ö. med en Moonspell-lyrikstöld rakt av) grimaserar jag illa och byter till låten med den finurliga titeln "Planet Of The Apes". Seriöst, det här är så jävla stört att jag inte vet vad jag ska ta mig till när Lexikonet sjunger "Monkey see and monkey do. Evolution was never true".
I ren avsky och avsmak hoppar jag över några spår och byter till "Star By Star" som, om minnet inte spelar jester med mig, släpptes som singel. Den börjar faktiskt lovande och har ett skönt synth-parti som det är svårt att inte gilla. Men så fort Lexikonet öppnar käften förstörs precis allt som var okej och jag byter ånyo låt. Denna gång blir det "Acid Theatre". Jag kommer hela 20 sekunder in i låten innan spykänslan tar över igen. Något distat hardcore-miffo stöter ur sig extremt icke-tuffa "hey!" och lagom till refrängen stänger jag av igen.

Jag pausar ett tag genom att först lyssna på en låt med Arckanum och sedan Stefan Sundström. När min mentala status är återställd upptäcker jag att The Kovenant har slängt in ett bonusspår på "S.E.T.I." som inte fanns där när jag laddade ner skivan, lite sådär smått olagligt in the year of our lord 2003. Låten i fråga är en cover på Metallica's "The Memory Remains" och redan här anar jag oråd.
Det uppstår kakofoni i min hjärnbalk när jag ska försöka förklara hur den smörja som kräks ut ur mina tillika värdelösa högtalare låter. Efter styggelsen till refräng börjar en tveksam dam att nynna refrängmelodin och det låter som att hon är totalt tondöv. Efter några evighetslånga sekunder som bokstavligt talat är en kamp på liv och ond, bråd död lyckas jag komma åt stoppknappen och kan andas ut. Känslan så här efteråt är obeskrivlig, men jag känner mig äcklig och smutsig och vill egentligen bara ställa mig i duschen för att ta bort det onda.

Vad borde de gjort istället då?
Klippt sig (till Lexikonets försvar skall tilläggas att han faktiskt gjorde det), lagt ner bandet, satsat på en seriös karriär inom techno eller annan form av dansmusik som de kände att de ville göra. De borde åtminstone aldrig ha gjort den här skitplattan.

2 comments:

Linus said...

Man undrar ju när uppföljaren som skulle kommit ut 2007 dyker upp.. Minns att dela upp en del rätt lovande demoklipp för sisådär 4 år sedan, men sen dissade någon dem på myspace och Lexikonet blev rasande och verkade typ som han var sugen på att sluta helt med bandet..

Henrik said...

Linus: Jo, jag har också hört talas om den länge. "Aria Galactica" heter den visst.