Wednesday, December 29, 2010

En liten lista över 2010

Julen och dess fryntliga leverne har åter svept över Svea Rike. Själv hade jag en lugn och skön jul om man bortser från att Öresundstågshelveten icke alls kunde leverera. Big no no. Nu stundar ett stillsamt nyårsfirande och så går vi över till 2011 som jag hoppas blir ett ännu bättre musikår än 2010 - även om detta inte var uruselt på något sätt.

För att riktigt förtydliga min extrema fetisch för listor av alla de slag beslöt jag mig att på fri hand klura lite på vad som varit bra och dåligt med 2010 för att nu, naturligtvis, presentera det hela i form av en lista. Det är liksom det som Ad Absurdum lever för.

Årets skiva
"Norrøn Livskunst" med Solefald
Jag var naturligtvis tvungen att lista detta mästerverk på ytterligare en lista innan 2010 är all. Sedan förra listan skrevs har jag gjort mitt bästa för att lyssna in mig ordentligt på bandets tidigare diskografi och försöka bli en riktig Solefald-fanboy. Det har inte lyckats riktigt då jag tycker att bandet är sjukt ojämna på sina plattor. Några riktiga smash-hits beblandar sig med ordentligt fula dalar på de flesta plattorna. Den jämnaste jag har hittat efter ovanstående platta är 2001 års "Pills Against The Ageless Ills".
Hur som haver, "Norrøn Livskunst" är utan tvekan den starkast lysande stjärnan i de norska galenpannornas diskografi, än så länge...



Årets hype
Påven och munkkåporna i Ghost
2010 års största hype var utan tvekan det svenska bandet Ghost. Bloggar, musiktidningar, journalister och metalfans - alla ställde de sig unisont i hyllningskörer och personligen var inte heller jag sen att göra detsamma. Trots att det här normalt sett är ganska så långt ifrån min generella musiksmak så kan jag inte göra annat än dyrka. Sången, riffen och framför allt stämningen på debutalbumet "Opus Eponymous" är helgjutet från början till slut.
Vi får se om hypen fortsätter under 2011 - bli inte förvånade om den (förmodat) någorlunda lilla scen som bandet ska spela på under Sweden Rock Festival 2011 är helt fullproppad av svettiga kroppar som tillsammans svajar under låtar som "Elizabeth", "Ritual" och "Prime Mover".



Årets blogg
En alldeles fantastisk musikblogg som i korta drag beskriver, botaniserar, smutskastar, hånar och glorifierar black metal ur ett perspektiv så humoristiskt att jag flera gånger under årets lopp har skrattat mig halvt fördärvad.
Allt från bandfotokatastrofer via textanalyser och black metal turkhits till den täta mystiken kring enmansbandet Vithatten. Precis vartenda ord är skrivet med sådan hängivelse och inlevelse att jag blir lika paff varje gång. Om du bara ska följa en musikblogg så är det utan tvekan den som Hatpastorn, Dr. Panzram och Heidenhammer - Förintelseförsamlingen - står för. Utan denna blogg hade jag aldrig fått reda på att det finns ett black metal band från Peru som heter Höstkänslor. På riktigt.



Årets mest tragiska
The death of a legend - Ronnie James Dio.
Den här mannen behöver varken en introduktion eller en förklaring till varför detta är årets mest tragiska händelse. Även om mannen inte var en gigantisk idol hos undertecknad, kan och vill jag inte förneka hans storhet och hans betydelse för den hårda musiken.
Från Elf via Dio till Rainbow och Black Sabbath - vila i frid Ronnie James Dio (1942-2010).



Årets konsert
Watain på Sweden Rock Festival den 12/6 2010.

Det var konserten som var legendarisk redan innan den började. Stockholmssatanisterna Watain skulle först köra ett eget set bestående av riktigt mumsig old school black metal och sedan ett Bathory-set för att hylla den framlidne frontmannen Tomas "Quorthon" Forsberg i samma band. Jag har aldrig insett storheten eller förstått vad som är så bra med det bandet - men helvete vad Watain undervisade mig den där sommarkvällen i Norje. Helt plötsligt framstod Bathorys låtar som riktigt, riktigt bra och det var bara att knädyrka. På skiva är Bathory dock fortfarande meningslösa och ganska småusla.



Årets sorgligaste skämt till rockstjärna
Ralf Gyllenhammar från det humanitära skojbandet Mustasch.
Det här är alltså råtönten från Göteborg som hotar en journalist för att han endast har en mobilkamera som använder för att filma då han ska intervjua bandet. Deras extremt värdelösa låtsas-rock blev plötsligt om än mer usel.
Som Thyrfing hade sagt - "Far åt helvete, jag vill aldrig mer se er igen!"



Årets bästa icke-metal
"5 Dagar I Augusti" med Stefan Sundström
Trots att skivan inte var i närheten av förra årets känslostorm "Ingenting Har Hänt" är detta likt förbannat en bra platta. Stefan kan konsten att skriva underfundiga och finurliga texter, samt att göra det oväntade i låtarna. De som förväntar sig någon mossig gammal progg kan vända sig annorstädes. Det här är en skön och (hyfsat) modern blandning av rock n' roll, folk, vismusik och pop.



Årets mest enträgna
Black metal-puritanerna i Svartrit
Åsså var det black metal igen då - smaka på det här receptet!
  • Två killar i bandet? Check!
  • Artistnamn som inte ens var tuffa på 90-talet? Check!
  • Adelstitel i nyss nämnda artistnamn? Check! (Sir N. - på riktigt!)
  • Pinsamt bandnamn? Check! (Svartrit - när fantasin tagit slut)
  • Råful logga? Check! (jag saknar dock ett pentagram)
  • Besinningslöst taffligt målad corpse paint? Dubbelcheck!
  • Låttitlar som får en att rodna? Check! (vad sägs om "Svarthetens Ridå", "Magiska Riter", "De Mörka Gudarna" och "Mörkhetens Domäner"?)
  • Skivomslag som gör allt för att kopiera Norge under 90-talet? Trippelcheck!
Anledningen till att det blir en trippelcheck på den sista punkten är den att den dunkla duon från Dalarna har släppt inte mindre än tre(!) fullängdare under 2010. Vanligtvis brukar det osa ordentligt värdelös musik släppt på ett påhittat skivbolag med namn i stil med Dark Eternal Satanic Productions eller liknande, när tre plattor släpps under samma år.
Men trots att Svartrit klampar i precis alla klyschor som existerar i denna subgenre till metal så lyckas de med konststycket att skapa riktigt jävla bra black metal. Faktiskt bland det bästa jag hört i år. De har studerat allt ifrån Satyricon och Dissection till Emperor och Unanimated, för att sedan ta de bästa bitarna från samtliga band och slänga ihop allt i en sanslöst underbar black metal där melodislingor, groove och frenesi är ledorden.
På de tre fantasifullt döpta skivorna ("I", "II" och "III") finns det knappt en enda dålig låt. Det är ett kvalitativt hantverk om något!



Årets mest emotsedda inför 2011
En ny platta med Vintersorg
Kanske mitt absoluta favoritband någonsin? I vilket fall som helst har Andreas "Vintersorg" Hedlund lovat att en ny skiva skall släppas någorlunda tidigt 2011. Jag har dreglat sedan "Solens Rötter" släpptes 2007 och jag lär fortsätta göra det fram tills skivan äntligen är ute. Här är alla fakta som hittills är kända:
  • Som vanligt kommer Andreas stå för all musik och lyrik och Mattias Marklund spela gitarr.
  • Skivan kommer att få titeln "Jordpuls"
  • Den kommer att (som vanligt) släppas av det österrikiska bolaget Napalm Records
  • Releasedatum är "förhoppningsvis-tidigt-2011"
  • All lyrik kommer att vara på svenska (helvete ja!)
  • Benny Hägglund (Fission, TME) kommer förmodligen att spela trummor på skivan
  • Fyra låttitlar har avslöjats: "Mörk Nebulosa", "Vindögat", "Palissader" och "Klippor Och Skär"
Det är allt som är känt so far... Åsså ett litet, litet studioklipp!

No comments: