Tuesday, December 14, 2010

Ett manifesterande monument - Del I - Antikosmos

Mitt i skivbesvikelserna smiter jag emellan med ett nytt inslag som jag hoppas skall bli ett fast i min blogg. Som ni kan se av titeln så heter inslaget "Ett manifesterande monument". Anledningen till att det är så pass pretentiöst är att det passar inslagets karaktär.
Här hade jag nämligen tänkt att gå igenom skivor som ligger mig varmt om hjärtat och sedan bryta ner dem i beståndsdelar. Gå igenom och betygsätta låt för låt på skivan - för att sedan ge ett totalbetyg på plattan. Betygskalan är från 0-10 och betyg utdelas i form av - som sig bör - Abbath-ansikten.

Först ut är, utan någon speciell anledning eller rangordning, svenska enmansbandet Arckanum's fjärde fullängdare. Mycket nöje!

Band: Arckanum
Skiva: "Antikosmos"
Årtal: 2008-06-21
Land: Sverige
Skivbolag: Debemur Morti Productions
Speltid: 37.00

Låtlista:
1. Svarti
2. Dauðmellin
3. Røkulfargnýr
4. Blóta Loka
5. Nákjeptir
6. Eksortna
7. Sú Vitran
8. Formála




-------------------------------------------------
Skivomslag:
Drake med en fackla och ett flammande svärd. Den snygga Arckanum-loggan. Skivtiteln i runor. Vackert. Stilrent. Magnifikt. Finns även i A5-version och ser då ut så här. Också förbaskat vacker.
Betyg:
-------------------------------------------------
1. Svarti (06.02)
Något industriellt oljud ligger och surrar i bakgrunden. Efter bara någon sekund börjar herr Johan "Shamaatae" Lahger att föra en monolog. Han hinner att hälsa både på Loki, Fenrir, Hel och ett helt gäng till innan han slutligen proklamerar att "Ek kalla ragna røk!". Det är modigt att inleda en hel platta med ca. 1 minut och 20 sekunders surr och snack - men Shamaatae vet sannerligen hur man effektivt bygger upp en stämning.
Sedan må det låta ganska småfjantigt och mellanstadietufft, men helvete vad effektivt det är. När de sista orden spottats fram och de konventionella instrumenten plockas fram ställer sig armhåret upp på mig. Sedan är det sjukt snygg black metal med en grund i traditionell heavy metal som gäller från början till slut. Men till skillnad från exempelvis Watain, kan Arckanum göra det med total övertygelse. Löjligt snygga melodier.
3 minuter och tjugo sekunder in i låten sänks tempot och melodierna i kombination med det svängiga trumspelet får "Svarti" att låta väldigt dansant. Tyvärr är detta partiet alldeles för kort och det är nästan 2 minuter kvar på låten när allt förutom gitarrerna i låten försvinner. Visst är det snyggt, men alldeles för långt. När det är ca. 30 sekunder kvar och man sträcker sig efter stopp-knappen hör man plötsligt Shamaatae skrika "heill svarti" och låten fortsätter i det snabba tempot man hörde från början, för att strax tonas ut. Mycket märkligt slut och lite av ett antiklimax faktiskt. Synd, på en annars fenomenal låt.
Betyg:
-------------------------------------------------
2. Dauðmellin (04.34)
Låt nummer 2 brakar igång med en sinnessjukt snygg melodislinga ovanpå ettriga trummor och tempot är förhållandevis högt. När Shamaatae's fenomenala etter-sång gör inträde får låten ett ordentligt snyggt sväng, för att sedan åter gå upp i tempo när det inte är sång. Och så fortsätter det växelvis. Sataniskt snyggt sväng i kombination med rivigt rens.
För övrigt är skriket 2 minuter och 35 sekunder in i låten ett riktigt "to-die-for-moment".
Betyg:
-------------------------------------------------
3. Røkulfargnýr (05.04)
Låten börjar med vad som låter som en robot som rapar. Nej, inte rappar utan rapar. Det låter precis lika lustigt som det ser ut i textform.
Efter denna märkliga, men korta inledning, tar låten fart. Men det känns som att den aldrig liksom kommer någon vart. Trots att det är sjukt snyggt så ger det mig en olustig känsla. Efter ett lika snyggt frispel på trummorna runt minuten, tar låten så äntligen sin början. Grundmelodi-riffet introduceras och vi får åter höra Shamaatae's underbara vomerande till sång.
Refrängen består av ett ord ("grenja") som upprepas igen och igen. På några ställen låter det som att han sjunger "Kalmar - grynja" vilket naturligtvis inte stämmer - det var nog mest något försök till putslustig humor från min sida.
När låten börjar närma sig slutet sänks tempot och en mysig domedagskänsla infinner sig. Men den återvänder dock ganska snart till ett betryggande tempo och plötsligt är den slut. Jag skriker efter mer!
Betyg:
-------------------------------------------------
4. Blóta Loka (05.14)
Men oj, vad missnöjd man blir när detta spektakel till "låt" drar igång. Efter att ha blivit plågad (i positiv bemärkelse) av "Dauðmellin" och "Røkulfargnýr" är det nu dags att bli plågad på ett riktigt negativt sätt.
Här finns inga gitarrer, ingen bas, inga trummor eller sång. Istället är det bara något som låter som digitalt oväsen utan någon struktur eller röd tråd. Ovanpå detta "läser" Shamaatae något om Loke och hela skiten får mig att rodna. Detta är riktigt, riktigt värdelös och jag ser ingen som helst anledning att någonsin spela den här "låten" igen. Tyvärr kan betyget bara bli därefter - noll Abbath-ansikten av tio!
Betyg:
-------------------------------------------------
5. Nákjeptir (04.06)
Efter att ha hört "Blóta Loka" är det en fröjd för öronen att bara få höra lite gitarr och trummor igen. Denna låten sticker också ut en hel del, mest för att det överlag är ett väldigt lågt tempo jämfört med resterande black metal-låtar på skivan. Absolut inget fel i det, då Arckanum både klarar av höghastighetsfrenesi och domedagsprofetior.
Låten håller samma tempo under hela dess 4 minuter och även om vi får ett något överraskande, men kort gitarrsolo(!) håller låten inte samma klass som de tre tidigare monstren.
Betyg:
-------------------------------------------------
6. Eksortna (01.29)
Låten börjar med vad som låter som en gammal Isengard-melodi. Väldigt norskt och väldigt mycket 90-tal med andra ord. Man blir väldigt paff när man till slut inser att det är allt som sker i låten. En gitarr som spelar samma slinga om och om igen. En slags hårdrocksversion av "Blóta Loka" nästan.
Det positiva här är naturligtvis att "låten" bara är 1.29 lång, vilket är alldeles lagom. Och till skillnad från nyss nämnda industri-styggelse fyller "Eksortna" faktiskt en funktion. Vilken det är har jag dock inte hittat ännu...
Betyg:
-------------------------------------------------
7. Sú Vitran (06.25)
Nu snackar vi! Låten piskar direkt igång med ett härligt driv och ett högt tempo. Sjukt snygga sångmelodier lägger sig som ett obehagligt klister ovanpå de ännu snyggare gitarrmelodierna och jag får ilningar längs ryggraden. Man måste helt enkelt höra Shamaatae spotta "Heill Gullveig" ur sig för att förstå exakt hur snyggt det är.
Tyvärr lider "Sú Vitran" av exakt samma problem som första spåret "Svarti". Det mesta utom gitarrerna försvinner helt och då är inte ens halva låten färdig. Det funkar ypperligt i ca. en minut men efter det blir man rastlös och väntar på att låten ska sätta igång igen. Det gör den aldrig, vilket gör att större delen av låten är ganska så poänglös. Dock lyssnar jag ändå hellre på den här låten än "Nákjeptir".
Betyg:
-------------------------------------------------
8. Formála (04.06)
Sista låten på skivan domineras av ett riktigt lågt tempo och plötsligt märker jag att "Nákjeptir" inte var särskilt ensam om att stoltsera med domedagstempo. Skillnaden är att "Formála" är kanske ännu slöare + att den med ca. 1 minut kvar åter faller in i det trista industriella oljudet. Men eftersom den är förhållandevis kort är inte detta något som förstör låten på något sätt.
Detta är dock långt ifrån något mästerverk och jag får åter vara så pass tråkig att ge ett mellanbetyg.
Betyg:
-------------------------------------------------
Slutbetyg:
Jag var nästan helt säker på att "Antikosmos" var en överjävligt bra skiva. Men tittar man på de individuella betygen ser det verkligen inte ut så. Jag roade mig med att räkna ut genomsnittsbetyget på de åtta låtarna och det var ingen rolig läsning. Skulle jag räkna på det sättet skulle "Antikosmos" bara få 5 Abbath-ansikten. Nu är det så att atmosfären och känslan i de båda 9-poängarna är så pass mäktig att jag är tvungen att höja betyget med åtminstone ett snäpp till 6 Abbatharer.
"heiði þjagn ok goð kaos
skaltu ráða á allum svarta anda
allum rekka æn þegna kaos"

1 comment:

Snake said...

Kul att läsa en recension där du skriver om varje enskild låt!
Dock trist att se dig ge betyget noll till "Blóta loka"
Det känns som att du inte riktigt förstått budskapet och känslan som Arckanum vill förmedla.
För det är just det som han vill dela med sig av, och inte slå sig in på digilistan.