Monday, December 20, 2010

Tretton skivbesvikelser av episka mått - plats 5

Band: DIA PSALMA
Titel: "Re:Voltere"
Årtal: 2009
Föregicks av: "Djupa Skogen", 2007
Musikstil: Radiorock
Varför är den en besvikelse av episka mått?
Well, det är väl lika bra att först påpeka att Dia Psalma's comebackskiva "Djupa Skogen" från 2007 inte var den grandiosa återkomst jag hade väntat på. Jag rådiggar fortfarande allt deras material från 90-talet, men "Djupa Skogen" var initialt en stor besvikelse. Skivan växte dock rätt snabbt och spår som "Norrsken", "Här & Nu" och "Mitt Fönster" klassar jag nu som över medel. Däremot inte sagt att skivan på något sätt når upp i 90-talsklassen.

Så snabbspolar vi fram 2 år. Jag förväntade mig inte att "Re:Voltere" på något sätt skulle komma upp i fornstora dagars klass - jag hoppades på en hyfsat habil uppföljare till "Djupa Skogen" som man skulle kunna digga med till då och då. Vad jag fick var en vederstygglig skiva med BanditRock-material med tillhörande emo-lyrik.

I inledande singelspåret "Kulisser" sjunger killarna att "världen är ett skämt" och det är precis så jag vill beskriva hela skivan - så oehört tafatta riff, så tråkiga försök till melodier, så pinsam lyrik och så värdelösa skämt till låtidéer. Ett dansband har mer bett i sitt låtsnickeri än vad Dia Psalma har år 2009. Den instrumentala travestin "Gryningstid" försöker återknyta till fornstora dagar men sätter istället effektivt spiken i kistan på ett band som sorgligt nog har blivit en parodi på sig själva.

Vad borde de gjort istället då?
Den vägen bandet vandrade med "Djupa Skogen" kändes som en någorlunda klädsam och mogen kostym för dem. Det konstanta meseriet på "Re:Voltere" känns som ett party på valfritt senilboende. De borde med andra ord inte flytta in permanent på ett senilboende...

2 comments:

Tobias Nilsson said...

Så kom den, den som jag lite räkknat med, men ändå bävat i skräck för att se; Dia Psalma på besvikelse listan...

Inte för att jag är oenig med dig, de två senaste når inte strump-hållarna av fordoms dagars prakt. Därför gör det nu ändå ont i hjärtat att de gamla hjältarna på avfalls-platsen på svart och vitt. Det blir lite värkligare än jag helt kan klara...

Fäller en stilla tår, till tonerna av Vemodsvals...

(lite överraskad över valet dock, för mig är det motsatt; båda var enorma besvikelser i starten, men jag tycker att Re:Voltere är den som lyckats väksa mest med tiden (låtar som Djupa Skogen, Från Och Med Nu f.ex.))

Henrik said...

Tobbe:
Hmm, då är vi ordentligt oense med andra ord.