Friday, January 7, 2011

Tretton skivbesvikelser av episka mått - plats 1

Då var det dags då - finalen (eller lé final som det troligtvis heter på franska) av mina tretton skivbesvikelser. Final är förvisso kanske ett dumt ord när det redan är avgjort på förhand och förstaplatsen var så extremt ohotad. Att te.x. jämföra nedanstående platta med My Dying Bride på plats 13 ("34.788%...Complete") känns som ett hån mot My Dying Bride.
Nåväl, jag lovar att försöka komma tillbaka med nya (förhoppningsvis) intressanta listor inom en snar framtid.

Band: ÁSMEGIN
Titel: "Arv"
Årtal: 2008
Föregicks av: "Hin Vordende Sod Og Sø", 2003
Musikstil: Progressiv folkmetal
Varför är den en besvikelse av episka mått?
Kanske för att föregångaren och debuten "Hin Vordende Sod Og Sø" ligger mig väldigt varmt om hjärtat. Så varmt att den hamnade på sjätte plats på listan över mina 100 personliga favoritskivor någonsin och dessutom förärades som ett manifesterande monument. För mig och "Hin Vordende Sod Og Sø" var det kärlek vid första öronkastet. Den släpptes 2003 så ni kan förstå hur förväntansfull jag var och hur extremt höga mina förväntningar var på "Arv" då det slutligen tog 5 år innan skivan släpptes.
Jag förhandsbeställde den på studs och minns att jag darrade på handen när CD-läsaren svalde skivan för första gången. Det var riktigt, riktigt stort.
Det ni nu ska få läsa är mina första tankar och funderingar över skivan som jag minns att jag skrev ned samtidigt som jag lyssnade på den för första gången. Jag hittade textfilen på datorn idag och är härmed stolt över att kunna presentera:

<-- Första intryck av Arv.txt -->
1. Fandens Maelkebotte
Vemodiga fioler är väl det enda positiva jag har att säga om den här. Proggigt, mycket kvinnosång och allmänt trist. Hur man kan välja nåt sånt här som öppningsspår på en skiva är en gåta.

2. Hiertebrand
Inleds med trist/proggigt gitarrspel och har ett ganska tråkigt mellantempo fram till halva låten. Det funkar helt klart bättre när det blir lite mer aggressivt. Bara ett litet, litet snäpp bättre än första låten.

3. Generalen Og Troldharen
Gott sväng, väldigt hårdrockig och gungig med mycket tuffa growls. Kommer ett väldigt folkigt (som låter finskt - inte norskt) parti i mitten av låten som med snygg rensång som funkar mycket bra. Avslutas med mycket dragspel och Ronja Rövardotter-körer. Helt klart bäst hittills även om den på något sätt inte är helgjuten.

4. Arv
Mycket vemodiga fioler i början. Låter nästan lite My Dying Bride. När låten kommer igång är det hårdrock (ingen metal alltså) i kombination med progg som gäller. Det låter okej ett tag men man tappar intresset ganska snabbt. Efter halva låten händer det litegrann och tempot ökas, även om det fortfarande inte är i närheten av debutplattans intensitet. Ytterligare lite tid passerar och ÄNTLIGEN kommer det ett tungt metalparti som gungar och osar go folkmusik. Avslutningen på denna låt är det bästa på plattan hittills, men låten som helhet slår inte den förra.

5. Yndifall
Börjar med snyggt gung där basen tar betydligt mer plats än gitarrerna. Det maler dock lite för länge och det känns som om låten aldrig riktigt kommer igång. När den sen stannar av helt i mitten sitter man verkligen och tittar på klockan. HALLÅ!? Spela då för fan! Ytterligare lite tid går och det har fortfarande inte hänt något. Ett tjusigt och väldigt folkigt fiolspelande mot slutet räddar absolut inte låten. Nu börjar jag bli förbannad...

6. Gengangeren
Präglas av ett snyggt pianoparti större delen av låten. Fortfarande harvas det på i ett såsigt mellantempo och liksom förra låten stannar hela skiten av efter ett tag. Men va fan är det här för något!? Ett parti i mitten har ett riktigt snyggt fiolparti med schysst sång som sedan trappas upp med tyngre gitarrer och growls. Men sedan stannar allt av igen. När man vill att baskaggarna ska börja smattra så det svartnar för ögonen så fortsätter mellantempot att malas.

7. Prunkende, Stolt I Jokumsol
Kort låt på under 3 minuter, mest med akustiska gitarrer, piano och kvinnosång. Det finns betydligt bättre låtar av det här stuket med andra band. Inget man kommer att minnas precis.

8. En Myrmylne
Sådärja! Snygg inledning som får en att börja hoppas på lite action. Lite mer skriksång blandat med growls och kvinnosång som präglade debuten. Fortfarande ett lågt tempo dock. Mellantempo, mellantempo och så lite mellantempo. Det låter som om bandet vill ösa på men inte vågar riktigt. Lustiga keyboardeffekter i mitten av låten. Det som började så lovande visar sig vara en 9 minuter lång utfyllnad där Ásmegin låtsas vara hårda. Skivan är över och inte en enda gång har man hört något som påminner om lite hastighet.
<-- slut på .txt -->

Hehe...
Jag förstod ganska snabbt att det inte skulle vara rättvist att jämföra "Arv" med föregångaren, men det är väldigt svårt när man älskade den så pass mycket. Om man dock prompt måste jämföra skivorna så har jag gjort ett lite Excel-ark där man kan enkelt och överskådligt kan se resultatet. Bra så.

I min enfaldighet trodde jag länge att skivan skulle växa efter X antal genomlyssningar, men så var icke fallet. Tvärtom har skivan om möjligt blivit än mer menlös och ordet "vek" är verkligen ett ledord. Andra nyckelord är "tråkig progg", "lågt tempo", "noll atmosfär" och "ingen känsla". Produktionen är även den riktigt murkig och gör absolut inte det lättare att uppskatta hafsverken till låtar.
Tredje spåret, med det putslustiga namnet "Generalen Og Troldharen" är den enda låten jag skulle kunna tänka mig att lyssna på utan att det vore under pistolhot. För alla andra spår gör mina ögonlock sinnessjukt tunga och jag börjar helt plötsligt fundera över intressanta saker som växtnäring och boule. Lyssna på låten "Gengangeren" och döm själva:


Gillade ni det? Inte? Bra det - för så här ska Ásmegin låta:


Vad borde de gjort istället då?
Det de hade planerat från början naturligtvis. Saken var den att en dubbel-CD vid namn "Tusind Tabte Sjæles Kakofoni" var planerad att släppas kort efter debuten, men av det skedde ingenting. Istället låg bandet i dvala och när "Arv" slutligen släpptes innehöll den ett gäng gamla låtar (vågar jag gissa att "Generalen Og Troldharen" är en av dem?) och ett gäng nya.

Enligt bandets skivbolag Napalm Records har de redan gått in i studion för att färdigställa "Tusind Tabte Sjæles Kakofoni" (underbar titel f.ö.). Jag väntar, hoppas och tror att Ásmegin kan resa sig ur det träsk som "Arv" var och åter släppa en skiva värd deras namn. Jag håller dock inte andan och förväntningarna är icke ställda högt - precis som det ska vara... ;)

No comments: